En afton på solbacken.

Eller egentligen bara en afton på affärn och handla mat, Jag, Vincent och mamma.
Gick bra till efter ett tag då Vincent börja vara lagom less på sitta i vagnen, så min kära mor gav honom något att titta på. Ett te paket, ni vet en liten låda med plast runt om. Minns inte vad för te, typ rabarber, grädde och något. Sak samma de hör inte hit :P
Som ni vet så börja Vincent vara i åldern då han verkligen måste bita sönder allt han få i munnen, så självklart bet han lite för mkt på te paketet. Så Mormor bestämde sig att nä den där var inte bra att leka med och lade ner den i vagnen.
Men då bröt "brandlarmet" ut, å herre min skapare. Min son skrek så hela Willys stannade upp, tillslut lugnade han sig efter några minuter då mormor bar på han, vad händer sen, självklart titta han ner i vagnen och få syn på te paketet, ni kan ju själv gissa vad som hände då. "Brandlarmet" var tillbaka, men lugnade sig även denna gång.
När vi väl kommer till kassan säger han i kassan, inge skoj att vara och handla och tittar på Vincent.
Tack och lov hade han just vart pappaledig så undertiden ja packade mina saker och mamma packade upp och lille Vincent satt i kundvagnen så sattt han i kassan och pratade men det lilla "te älskande brandlarmet".

Men vi fick oss hem och mamma fick hem sitt te, bäst hon gömmer de då vi kommer, annars är de slut. Och ja kan lova, han har abslut INTE fått sitt te intresse från sin mamma. Ursh å fy för te.. (hurvas av tanken) Så många gånger försökt lära mig, för de se ju så gott ut och luktar gott. Men fy å f*n vad de smakar. Men tur vi alla är olika, vad skulle annars te industrin arbeta med?